Att köra bil är ju skoj ibland, och att köra utrikes innebär att vänja sig vid nya körsätt ganska fort. I olika länder finns dessutom olika sätt att betala parkering, biltullar och motorvägsavgifter funkar olika. Innan man kör iväg är det dessutom klokt att googla fram bensinpriserna för de länder man planerar att besöka, det skiljer ganska mycket. Inför denna resan glömde vi fixa det, attans.
De tidigare bilsemestrarna har vi gjort i egen bil, vilket är tryggt. Sin egen bil känner man. Denna gången hyrde vi bil i Tyskland. Vi har provat lite VW golf, så det tänkte vi oss. Det blidde Mercedes. Med tyska skyltar. I Italien. Helt plötsligt känner jag någon form av prestationsångest. Nå, själva körandet började ganska snart att funka. Däremot tog det oss tre dar att lista ut hur vi skulle kunna låta barnen lyssna på musik och CD-saga utan att den inbyggda GPS-en ständigt glad sig i hur vi körde. Vi är så nöjda med vår egen GPS, som vi vet hur den fungerar. Visst ja, klokt nog hade vi åtminstone uppdaterat kartorna i den, det rekommenderas varmt.
Barnen är 5 och 8 år. Med bra lunchstopp och öppenhet för glasspaus funkar det någorlunda i bilen. De har ipad att spela på och lyssna på egen musik på, och som sagt har vi några sagor och ett par musikCD med, det funkar. Däremot är det olika lätt att ha med mellan bilsträckorna. Åttaåringen är numera rätt behaglig att resa med, hon intresserar sig lite för städer, kartor och kan tänka sig att smaka olika sorters mat etc. Femåringen är däremot inte lika lätthanterbar. Ser vi en publik lekplats, ser vi till att stanna till om vi bara kan. Vi kan ha åsikter om matval, men spagetti med olivolja och parmesan funkar ju för henne. Tur hon inte ställer orimliga krav, oftast.
På bilden vy genom bilfönstret, söder om Brennerpasset för några dagar sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar