Kaffefaster: Bei Liebte Vervanten

Äntligen kom vi då till släkt. En natt hos makens syssling i sköna badorten Langenargen och fyra nätter i Neufra i Schwäbiche Alpen hos en annan syssling. Att bryta bilsemesterns ständiga in- och utcheckningar mot att träffa nära eller avlägsna släktingar är så skönt. För egen del innebär det tyvärr att min semester snart är slut, buuhuuuu!
De vi hälsar på här är min makes släktingar, men de får mig att känna mig hemma. Däremot är tyska det språk som gäller, vilket är minst sagt en utmaning. Det är ju klar skillnad på att prata med någon i en hotellreception om förväntade saker, till att försöka prata om mer komplicerade saker i en riktig konversation. Maken har ett klart större ordförråd än jag, men även mer hämningar. Så jag börjar prata tidigare på våra resor. Är någon förvånad ;-)
Roliga saker sker. Igår insåg vi att vår 8 1/2-åring och deras 10-åring förstår varann mer än bara med kroppsspråk. Småsyskonen är det lite sämre med, men det bekommer dem föga. Nå, de båda, G och J, agerar till och med tolkar till de mindre barnen. Det verkar som att båda insett att om de pratar l å n g s a m t så går det att förstå varann. Kul när de når insikter! Roligt också när jag frågade G om hon lärt sig lite tyska och hon helt frankt svarade "nej". Ptja, vad ska man tro, lixom...