Att kunna njuta av det vi har nära till hands.

Det är så lätt att glömma bort det man har om knuten. Speciellt om man då har en tillvaro med mycket "vardag". Denna helgen har varit nice, eftersom den varit arbetsfri, och utan några speciella tider att passa. Igår ägnades dels åt utemotion, dels få ungarna att röja bland sina grejor. Till slut var de klara, stoppade i dusch och badbalja, och jag fixade smarrig makaronlåda till middag. Testade med bacon i, det blev inte sämre....

Idag har vi ägnat åt en pärla i Göteborgs centrum. Inte botaniska trädgården, den är väl värt ett besök i sig, utan Trädgårdsföreningen ett stenkast från Centralstationen. Nu är alla inträden gratis, idag även till Palmhuset, och blomster och fontäner är i sommarfunktion. Vackert så! Lunch intog vi på Rosenkafeet, gott som vanligt. Tips inför hösten, de brukar senare under hösten och under vintern ha sconesbuffé, mycket trevligt. Rekommenderas! Idag blev det pannkakor till barnen och paj och macka till oss vuxna. Därefter strosade vi runt lite, vi var även inne i Palmhuset och beundrade växterna där.

Ett annat göteborgstips, på söndagar januari-november är det gratis parkering i Nordstadsgaraget mellan kl 10-19 (typ, det får man kolla upp mer exakt). Från taket har man en av Göteborgs bästa utsikter. Idag låg det ett kryssningsfartyg för ankar i Frihamnen på andra sidan älven. Kunde inte låta bli att ta en bild på det och Operan.

Jag har alltid gillat Göteborg, ända sedan min bror läste här och jag i nedre tonåren var och hälsade på honom och hans då sambo, nu fru. En ljummen sensommardag som denna är staden rent ljuvlig. Däremot är ju höstregnen i antågande, då är staden inte så välkomnande precis. Kan nämna att vi jobbar på att komma iväg några dagar från dem, det gör vi... Nå. Efter att ha ägnat diverse konst, fontän och klätterträd lite uppmärksamhet valde vi vägen via Bältesspännarparken och Kungsportsplatsen mot Nordstan, för den lilla shopping som vi ändå behövde göra idag.

Bildkavalkad:




Utsikt från taket till Nordstan




Rosenkafeet är populärt




Rosenkafeet - interiör




Palmhuset - Direktörsvillan - Borgskepp, eh, jag menar, Hotel Clarion Post




Palmhuset




Palmhuset - en trappa upp




Palmhuset - stora näckrosor




Konst - metallblommor




Konst - knotig alm




Fontäner gillas




"där vill jag bo" säger maken


- Posted using BlogPress from my iPad

I wish I'd like to Move it...

Medan vissa människor verkar som skapta för en stilla mils löpning om morgonen och en lekamen därefter, så är jag mer... ja, ni vet, gillar chips och är inte helt olik en chipspåse om jag inte ser upp. Den gångna veckan har vi ändå fått till liiiite träning, jag och maken, det krävs ju ändå viss samordning om det ska funka, livspussel och allt, som sagt. Han är av den mer långsmala sorten, fördelaktiga hävarmar och så, så träna tillsammans är inte så himla upplyftande för mig.

Vardagsmotion är ju en bra väg att gå. Tidigare har jag cyklat mer, men efter att ha tjatat och gnatat och *grrr* hem barnen i ett par års tid så tröttnade jag slutligen och så skaffade vi bil nr två. Och, innan ni frågar, medan maken har 20 km till jobbet och inte fullt så praktiska bussförbindelser så har jag 6 eller 11 km, med bättre kollektivtrafik. Så att. Två bilar, stressig tillvaro, ja ni fattar. Klart jag borde cykla mer, men... Förra söndagen, när vi bestämde hämtningar och lämningar av barn, så delade vi först ut dagarna "rättvist". Och så sade vi att nu ska vi dessutom få tränat. Och så konstaterade vi krasst att med jämn fördelning blir det inte cyklat för min del. Ibland behöver man resonera även kring förutsättningar.

Men jag är glad över att vi fick till gym på torsdagen, jag flexade ut lite tidigare och gymmade på hemvägen, Martin åkte till sitt gym efter middagen. För min egen del varken vackert, starkt eller snabbt, men i alla fall. På fredagen cyklade jag till och från jobbet, totalt 12 km. "Oj, vem är det som flåsar så bakom mig? Ajdå, det är jag själv..."

På lördagen gjorde vi det jag är nöjdast med, trots att jag inte är speciellt nöjd med min egen insats. Vi har flera gånger åkt till Skatås motionscentrum och sprungit. Dvs den ena föräldern går med barnen längs 2,5-km-spåret, och den andra springer. Eller lufsar. Eller går. Tar sig fram. Ungefär mitt på spåret byter man springförälder och när barnen kommit i mål så har båda föräldrarna sprungit drygt 3 km. Minst. Och på kuppen kommit ut i naturen!

Mitt självförtroende är inte det bästa när det gäller träning, som ni märker. Så länge lungor och ben bränner så är det väl lite rimligt. Jag ska försöka släppa prestationstanken och bara röra på mig, har jag tänkt. Det känns bättre då, märkte jag förra året. Jag vill nå fram dit igen!



- Posted using BlogPress from my iPad

Kids. Cannot live without them, though driving me CRAZY!

Sedan en vecka tillbaka är vi inne i något slags vardagslunk igen. På jobbet börjar alla komma tillbaka och möten drar igång, för både mig och maken. Åttaåringen är rätt ok att handskas med - så länge vi inte är hemma och så länge det bara är henne man har att göra med. Hon som närmar sig 6 år däremot... Gaaaah! Ibland blir jag så arg. Min röst är ganska kraftig och det blir inte speciellt lyckat de gånger jag står och gormar. Lugnt konstaterande funkar bättre. Ett tag.

Ja ja, jag vet inte. Egentligen har vi inga större bekymmer med kidsen, det blir nog fôlk av dem med. Och ofta när samarbetet knyter sig kan man ju konstatera att det kan ha att göra med att jag varit stressad, och så blir det nåt fel. Eller så ska man inte överanalysera så mycket...

Livspussel. Jorå, vi sysslar med det. Senast varje söndag sätter jag och maken oss ned med almanackor (hans, min, väggalmanackan) och bestämmer vem som ska lämna och hämta vilken dag, och allra senast då ser vi krockarna. Ibland kan farmor och farfar hjälpa oss då, ibland inte. Framåt hösten har vi dessutom byggt in en förväntad krock när ena simskolan och andra knatteskutten går liiiite omlott. Men det får gå. Det är inte hela veckan full med aktiviteter iallafall.

Det där är svårt, tycker jag. Åttaåringen har önskemål om fler aktiviteteter, såsom ridning och scouting och... Man blir så låst, känner jag, vid en viss dag och viss tid. Barnen idag behöver ändå växa till sig så snabbt och tuffa till sig, det måste ändå finnas tid för att leka. I nuläget jobbar vi långa dagar både jag och maken, och fast vi försöker att inte hämta alltför sent så blir det ofta väldigt långa dagar för barnen iallafall. I våra arbeten är det svårt att jobba deltid, också, om man ska hänga med i det som händer på jobbet. Nå, det har gått bra ett tag, vi kör på ett tag till! Tur båda barnen har flera kompisar och gillar att leka hemma hos dem, det gör att de kan få stimulans trots att vi är som vi är. Och funkar inte det får vi alla öva på betydelsen av "nej"...


- Posted using BlogPress from my iPad

Geburtstag :-)

Larsdagen är min födelsedag. Jag är ju numera inom vad som kan kallas för medelålders, men jag tycker fortfarande att det är lite kul att fylla år. Födelsedagarna har fått en revival på senare år, barnens förväntningar och tindrande ögon är en extra krydda till det hela. Maken har under senaste tiden även pressat mig på potentiella presenttips, så jag hyste goda förhoppningar om att det skulle bli en dag när även jag kunde njuta av nice gåvor. Vi har båda var sin lista i mobilen där man under året kan skriva upp eventuella presenttips som droppas, men det var tydligen lite tomt på den listan... Såsom är på min, om maken. Tips emottages tacksamt ;-)

Vi började dagen med familjeritt. Man kan rida islandshäst på Västanvindens Islandshästar utåt Floda. Jag och flickorna. Det var nice, kan definitivt tänka mig att göra om detta. Bara lite otäckt när hästen började tölta... Men häftigt, som jag hade anat... Detta med 1 1/2 timme med en hästvan och mig och två barn, funkade fint. Kaffe- och saftpaus i mitten.




Pernilla red ut med oss, på Skafti. G på Góla, N på Bórkur.




Jag red Fjölvi.


Cederlöfs i Sävedalen fick stå för avhämtningslunchmackor och tårta för kvällen. Väl hemma var det äta-bada-klä sig som gällde, medan maken förberedde maten. Det blev Maultasche, med en fyllning av spenat, fläskfilé, bacon och lök. Gott gott! Svärföräldrarna och min pappa besökte och åt middag och tårta. Jordgubbsmousetårta. Mycket najs.




Maultasche en masse i köket...





Maten är klar!!!




Jordgubbsmoussetårta och prinsessbakelser.

Pappa hade med sig godis till barnen och en stor blombukett till mig. Han brukar hitta fina rosor, och så även denna gång. Vi är lyckliga nog att ha både farmor och farfar och morfar till hjälp, olika sätt.





Födelsedagsblommor från far

Presentskörden var lagom stor och fin. Marimekkobricka (att matcha min kaffekopp med) , fin scarf från Gudrun Sjödén, sidenlakan, väska som rymmer en iPad, mjölkskummare. Maken gav sin finska fru whisky och kniv, för mig en tonårsdröm med Leatherman. Blir fint på resa i framtiden...




Födelsedagspresenter att vara nöjd med :-)

Nu blir det jobb jobb jobb för hela slanten ett tag, får se när jag skriver igen...

- Posted using BlogPress from my iPad

Exercising???

ja, men kanske kan denna blog även innehålla inslag av träning? Kanske det, ja. Om det blir någon träning framöver, vill säga. Jag hade en bra sommar förra året, jag bestämde mig för att börja jogga och genomförde det. I många år hade jag då väntat på inspiration att börja träna. Inspirationen kom inte. Så då började jag ändå. Nå, det höll väl en tre-fyra månader. Sen kom vintern och träningen gick trögare, men jag tog mig väl till friskis 1-2 gånger i veckan. Inklusive lördagar när jag och åttaåringen samordnade hennes juniorjympa med ett bra bas-spinning. Och sedan sent i våras har träningen i princip legat nere. Mest av lathetsskäl, om sanningen ska fram, men det är ju lätt att skylla på pressad arbetssituation osv. Tidiga morgnar och två bilar är döden för vardagsmotionen cykling...
Denna sista semestervecka blir det lite mer att röra på mig än i närtid. På onsdagen, medan åttaåringen är på friidrott, gör resten av familjen Skatås. Vi har gjort det flera gånger förut, den ena börjar springa medan den andra går med barn, och sedan byter vi. Ingen av oss är i skick att springa långt, men 2,5 km är helt ok det med. Summerat blev det 3,9 km för maken, 3,6 för mig. Helt ok. Mitt tempo var... Alltså... Jag hade kanske kunnat gå snabbare, men jag höll mig "joggande" hela vägen. Läget är sådant att jag inte ens aktiverade min sport-app i mobinallen, ingen idé... Men det var skönt att komma ut och vädret var good-enough. Vi får se hur det blir i höst. Jag behöver träna, jag mår så mycket bättre och orken ökar, men det är svårt att få till det. I vardagen. Jag meddelar här eller på fejsbook om det blir mer allvar av det hela.
- Posted using BlogPress from my iPad

Pferde und Zeitvertrieb

Med barn som växer kommer och går fritidsintressen av olika slag. Två heltidsarbetande föräldrar ställer krav på god logistisk förmåga, förekomst av socialt nätverk och även viss begränsning av antal kvällsaktiviteter. Två bilar lättar också upp. Åttaåringen har hunnit beta av simskola, med god hjälp från svärföräldrarna, och gymnastikträning. Till hösten blir det återupptagen simskola i annan regi, och hon har vissa önskemål om ridning eller scouter. Och femåringen vill ju förståss också.
Så snart nog börjar flängandet. Så länge barnen inte själva kan ta sig till aktiviteteter måste vi begränsa oss och dem. De kan inte hoppa på allt. Även när de kan transportera sig själva blir det nödvändigt att se till att de orkar med. Själv var jag i tonåren en sån som hade någon aktivitet nästan varje kväll. Roligt, ja, och socialt, men kanske inte helt lyckat för orken och att vänja sig vid att ibland bara inte göra nåt. Men när barnen kommit upp i den åldern får vi väl mer resonera med dem om hur man ska göra, än så länge är de såpass små att vi får se till att inte vardagen blir för tung. Hur tänker ni kring dessa frågor?
Barnens kusin har i många år sysslat med hästar, och vi var på kvällen på hennes hoppträning. Lite kallt och fuktigt i manegen och regn som öste ner utanför, men små nedslag i hästvärlden kanske kan visa hur starkt intresset är, på riktigt. Att haka på släkt och vänner på saker kan ju vara nog så bra som en regelrätt kurs där man binder upp sig på tid och evighet. Eller åtminstone på tolv veckor. På fredag tänkte jag fixa med lite mer häst. Gott så.
Bilder




Samling




Hoppträning, svårfångat på bild...




Fin Pålle!
- Posted using BlogPress from my iPad

Enjoyables

En fördel med att vi båda är lediga och hemma, samtidigt, denna veckan är att jag faktiskt hinner ägna mig lite åt mig själv. Hade redan för länge sedan bokat in ett besök hos Heléne på Salong Loccomo, vid Odinsplatsen. Jag började gå dit när vi bodde på Burggreveplatsen och när vi flyttat kändes det som att det är bra att vara kvar. En bra frisör kan vara guld värd, och jag unnar mig det. I och med att jag (hittills) färgar håret så tar det sin lilla tid, ett stopp i tempo som jag inte kan göra något åt. Nyttigt värre!

...och när maken kan ta barnen så kan jag ta åtminstone en liten shoppingdag. För en gångs skull sammanföll det med åtminstone lite köplust, under intensiva jobbperioder kan jag sukta efter en ledig eftermiddag för spenderande, men sedan när ett sådannt tillfälle dyker upp, så blir det inget av det, utan jag låser mig och nöjer mig med en god espresso och biscotti eller så. Det kan vara nog så bra, men har man sett fram mot att hitta fina saker till garderoben och sedan inte får till det så känns det lite tråkigt. Bra för plånboken iallafall, sådann återhållsamhet.

Nå, jag hade gjort lite research, så jag hade lite koll på vad Gudrun Sjödén har i sin nya höstkollektion, och även vart en annan affär, Milla Lin, flyttat. Jag, maken och lilla lämnade åttaåringen på friidrottsskola och drog sedan till stan. Eftersom maken och lilla tänkte hålla sig till Nordstan med omnejd, och jag strax skulle fylla år, så visste jag vartåt jag INTE fick ta mig. Tur var väl det, i regnskurarna var det inte trångt på stan, men kan tänka mig att det var desto värre inomhus... Gôtt att slippa köer...

Nöjd var jag efter dagen. Lagom mycket fynd till lagom pris. Och nu är dessutom klänningen jag köpte bytt till en bättre modell. Bild från liiite fynd finns i tidigare blogpost...

Bilder från min frisör:




Tvättzonen




Kassan och Heléne.

Vacances petite

Efter en intensiv arbetsvecka är jag beredd att ha min sista lediga vecka. Väldigt beredd. Jag splittrade upp min sommarledighet i tre block, försöker undvika det i framtiden. Förra veckan blev det inget bloggat, delvis eftersom jag jobbade, kom hem till mat som maken fixat, och sen stupade jag i säng. Delvis för att jag inte vill blogga om jobbet, denna bloggen är om mig och mitt, inte om mig på jobbet.
I den gångna helgen har vi dels bara varit, dels ägnat söndagen åt Liseberg! Ett "måste" när man bor i Göteborg. Kul när ungarna börjar bli lite större. N, 5,5 år, hade en dålig start, men efter mjukglass gjordes det debut på Flumeride, två gånger! Och Kållerado. Varför varför varför måste allt vara så vått vått vått?
...som dagens shoppingtur på stan. Hällregn. Men ganska lite folk, bra så! Jag var förbi Gudrun Sjödén och hittade byxor och top, Indiska där jag hittade diverse kläder, Rabalder där jag inte hittade nôtt, men där det var fin rea (tips!) och efter lunch gick jag mot esperantoplatsen och nära det Milla Lin, som har en hel del fint. Där köpte jag blus i dansk design. Och i krokarna fick jag provat ett för mig nytt café, bar piccolino. Det var ett bra ställe, kommer att ta mig dit igen :-)
Sådärja. Imorgon fortsätter G med friidrottsskola, och sen blir äventyr på kvällen. Nu blir det ett glas rött.
Bilder:




Klätterträdet på ängen bredvid oss




OS




Flickorna vill hjälpa pappa med maten...




Chèvrepaj, muuuums!




Återvinning på väg till Liseberg




Liseberg - drakbåtar




Liseberg - slänggungan




Inköpt: blus på Milla Lin, märke Karen ... Nåt samt byxor från Gudrun


- Posted using BlogPress from my iPad