Sedan en vecka tillbaka är vi inne i något slags vardagslunk igen. På jobbet börjar alla komma tillbaka och möten drar igång, för både mig och maken. Åttaåringen är rätt ok att handskas med - så länge vi inte är hemma och så länge det bara är henne man har att göra med. Hon som närmar sig 6 år däremot... Gaaaah! Ibland blir jag så arg. Min röst är ganska kraftig och det blir inte speciellt lyckat de gånger jag står och gormar. Lugnt konstaterande funkar bättre. Ett tag.
Ja ja, jag vet inte. Egentligen har vi inga större bekymmer med kidsen, det blir nog fôlk av dem med. Och ofta när samarbetet knyter sig kan man ju konstatera att det kan ha att göra med att jag varit stressad, och så blir det nåt fel. Eller så ska man inte överanalysera så mycket...
Livspussel. Jorå, vi sysslar med det. Senast varje söndag sätter jag och maken oss ned med almanackor (hans, min, väggalmanackan) och bestämmer vem som ska lämna och hämta vilken dag, och allra senast då ser vi krockarna. Ibland kan farmor och farfar hjälpa oss då, ibland inte. Framåt hösten har vi dessutom byggt in en förväntad krock när ena simskolan och andra knatteskutten går liiiite omlott. Men det får gå. Det är inte hela veckan full med aktiviteter iallafall.
Det där är svårt, tycker jag. Åttaåringen har önskemål om fler aktiviteteter, såsom ridning och scouting och... Man blir så låst, känner jag, vid en viss dag och viss tid. Barnen idag behöver ändå växa till sig så snabbt och tuffa till sig, det måste ändå finnas tid för att leka. I nuläget jobbar vi långa dagar både jag och maken, och fast vi försöker att inte hämta alltför sent så blir det ofta väldigt långa dagar för barnen iallafall. I våra arbeten är det svårt att jobba deltid, också, om man ska hänga med i det som händer på jobbet. Nå, det har gått bra ett tag, vi kör på ett tag till! Tur båda barnen har flera kompisar och gillar att leka hemma hos dem, det gör att de kan få stimulans trots att vi är som vi är. Och funkar inte det får vi alla öva på betydelsen av "nej"...
- Posted using BlogPress from my iPad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar