Kaffefaster: juli 2012

söndag 29 juli 2012

Back to Reality

Juhupp. Hemma igen dårå. Fick köpt mig fina skor på sommarrea dagen innan hemfärden, två par. Bilen gick fint hela vägen till München och vi saknar den lite, Mercedes var lättkörd, och inte så törstig på sin diesel. Vi landade väl på en snittförbrukning på 0,53 L/mil, trots VÄLDIGT blandad körning. Jag har alltid varit lite svag för tyska bilar, tror kanske att maken svängt lite.

Såhär i brytningspunkt semester-jobb är funderingar frekventa. Jag jobbar intensivt under veckor och även helger, och ledighet sätter på något sätt livet i fokus. Hur vill jag ha det inom ett år, om fem år, om tio år? Och eftersom det är svårt att veta hur man kommer att ha det i framtiden innan den lixom närmar sig så gäller det att hålla funderingarna på en lagom nivå, inte grotta ner sig för mycket... Men utan funderingar är det svårt att ha en riktning.

Nå. Jobb igen då. Blir glesare med blogginläggen, och de kan vara av en annan sort. Framåt slutet av september ska jag på jobbresa, lite mer reseinriktade inlägg kommer väl då igen :-) ska se till att gå in mina nya skor tills dess!

Bilder:

Skor :-)

Mercedesen unterwegs

- Posted using BlogPress from my iPad

Location:,Göteborg,Sverige

fredag 27 juli 2012

Bei Liebte Vervanten

Äntligen kom vi då till släkt. En natt hos makens syssling i sköna badorten Langenargen och fyra nätter i Neufra i Schwäbiche Alpen hos en annan syssling. Att bryta bilsemesterns ständiga in- och utcheckningar mot att träffa nära eller avlägsna släktingar är så skönt. För egen del innebär det tyvärr att min semester snart är slut, buuhuuuu!
De vi hälsar på här är min makes släktingar, men de får mig att känna mig hemma. Däremot är tyska det språk som gäller, vilket är minst sagt en utmaning. Det är ju klar skillnad på att prata med någon i en hotellreception om förväntade saker, till att försöka prata om mer komplicerade saker i en riktig konversation. Maken har ett klart större ordförråd än jag, men även mer hämningar. Så jag börjar prata tidigare på våra resor. Är någon förvånad ;-)
Roliga saker sker. Igår insåg vi att vår 8 1/2-åring och deras 10-åring förstår varann mer än bara med kroppsspråk. Småsyskonen är det lite sämre med, men det bekommer dem föga. Nå, de båda, G och J, agerar till och med tolkar till de mindre barnen. Det verkar som att båda insett att om de pratar l å n g s a m t så går det att förstå varann. Kul när de når insikter! Roligt också när jag frågade G om hon lärt sig lite tyska och hon helt frankt svarade "nej". Ptja, vad ska man tro, lixom...

Semester på riktigt

Yes, Wifiiii!!!

A photo of a photo of a...

- Posted using BlogPress from my iPad

Location:Neufra, Tyskland

Alter Universitätsstadt

Nå. Även om det är gott att ta det lugnt så finns det ju en massa trevliga städer i Tyskland, och dem kan man ju titta på. En lite dagstripp till Tübingen blev det idag, en ungefär 45 minuters resa med bil enkel väg. Über die Alpen, inte där alla andra åker...

Tübingen är en gammal universitetsstad med ett slott. Inte så originellt i Tyskland, men myyyysigt i mina nordiska ögon, så skolad i Linköping som jag är. Ratskeller serverade sydtysk husmanskost och gatorna lutar och är belagda med kullersten. En hel del korsvirkeshus. På något sätt fattade jag tycke för staden.

Bilder:

Rådhuset

Utsikt från slottet

Lite närmare

Annat håll

- Posted using BlogPress from my iPad

Images Mixtes

Yes, jag tror jag hittat ett sätt att få över mobilbilder utan ett rutnät! Håll tummarna :-)

N i full fart vid flygbytet i Frankfurt

Salzburg - lås på en bro

Stranden i Iseo, sydspetsen av Lago di Iseo

Ansamling av maskiner, kaffe, godis, vad allt man kan önska sig! I Iseo.

Solhatt inköpt i Italien

Venedigbilden igen, fast bättre, eller?

Nytt försök med jordgubbsefterrätten.

- Posted using BlogPress from my iPad

onsdag 25 juli 2012

Over The Hills

När vi lämnade Italien för Schweiz gjorde vi på nytt entré till de dramatiska alperna, och det med besked. Jag har personligen aldrig kört på serpentinvägar av denna kaliber förut, klart nervkittlande. Bad och lunch i Campione D'Italia och sedan började kringelkrokandet. Jag var tacksam över att det var schweiziska vägar men uppe i alperna hjälpte det föga. Från byn Disentis/Mustèr i kantonen Graubünden gick färden med darrande gaspedalfot upp till byn Cavardiras och ett BnB/café vid namn Pign Padua. Våra värdar Eveline och Steve var mycket trevliga och på natten blev det tyst och mörkt. Steve, med engelskt ursprung, hade dessutom snappat upp några ord norska, kanske från någon cyklistgäst eller så. Cyklister finns det himla gott om i alperna, förresten. Kan tänka mig att min bror, som har svårartat mountainbikeintresse, skulle gilla det. Jag skulle nog bara uppskatta nedförsbackarna... jag och maken funderade på om man kan ta postbussen upp i bergen och sen åka ner. Eller kanske inte.
Efter alperna var det svårt att hitta något så vackert och nevpirrande under resten av vår vistelse i Schweiz. Om man undviker motorvägarna är färden något längre men även vackrare, så vår GPS fick hjälpa oss att bestämma.

Bilder:

Pign Padua

Framsida

Ko-Ko?

Utsikt!

Byn Cavardiras, med hållplats för postbussen

Söt kyrka i Cavardiras

Pign Padua från vägen

- Posted using BlogPress from my iPad

Die Kleine Ländchen

Med en make som är fullblodsflaggnörd och mer än medelallmänbildad blir även barnen och jag mer kunniga om geografi och historia. Det kommer även en vilja att besöka små lilleputländer och lite större små länder där vi kommer åkande. På denna resan var vi ju bara tvungna att se till att besöka den lilla Italienska enklaven Campione d'Italia på Lago di Maggiores östra strand. De har ett kommunalt kasino. Och lite bostäder och en kommunal badstrand. Default valuta är schweizerfranc, men euro går också bra. Det finns en bilväg in i enklaven, genom en rondell med en portal, och hups var vi över "gränsen". För oss var det ett välbehövligt stopp på vägen norrut.

Kommunalt kasino minsann...

Efter två nätter i Schweiz var vi på väg från Luzern till Langenargen vid norra stranden av Bodensjön. Lunchstoppet föll sig naturligt: Liechtenstein. Ett inte fullt så litet land men ändå litet nog för ett besök i huvudstaden Vaduz. Furstepalats på berget, rent och snyggt. Ur bilarna i parkeringsgaraget kom välklädda människor, men det är klart, de jobbar ju på bank, många av dem. Frimärken, Swiss Army knifes och gökur verkar vara det som säljs i turistshopparna. Elektronikhandel var det sämre med, det minneskort till kameran vi letade lite efter fick istället inhandlas i Tyskland.

Förra bilresan vi gjorde söderut, för två år sedan, gjorde vi ett lunchstopp i Luxemburg, på vägen från belgiska Namur till franska Nancy. Även i Luxemburg var det väldigt välskött, men med mer avgaser. Dessutom, bensinen var väldigt billig i Luxemburg. Jag säger det igen, det är mycket värt att kolla upp drivmedelspriserna innan man åker, eller under tiden. Minns att vi parkerade djupt under marken, till då treåringens stora fasa, och att vi hängde lite i en lekpark efter lunchmacka och promenad, innan vi fortsatte vår färd. Så som vi märkt är klokt att göra...

- Posted using BlogPress from my iPad

Lago di Como

När vi hade lämnat Mestre gjord vi ett lyckat badstopp i Iseo, vid Lago di Iseo. Mjukt, varmt vatten och bara gött. Lördagen den 21 juli hade vi således tänkt oss en lugn baddag och kom väl iväg... lite sent. Först styrde vi kosan mot Como, vid Comosjöns västra nedre skänkel. Lago di Como är formad som en antikropp. För att komma till Como från Cantello kör man en sväng in i Schweiz. Staden är fin, med gamla fina stenhus och stor dom i mitten. Jag klarade av ett litet apoteksbesök oxå, för två år sedan köpte jag tandtråd i Frankrike, denna gång var mitt behov skriande av en fotfil. Det mesta går ju med engelska, ordbok och kroppsspråk. Nå, lunchen var bra och turistinformationen öppnade igen kl 14.

Med karta i högsta hugg satte vi oss i bilen. Nu skulle vi leta efter strand! Och som vi letade. Överallt plattformar, staket, båthamnar och väldigt lite strand. Vägen var smal och slingrig, och genom småbyarna otäckt trång. Speciellt när vi fick möte med diverse turistbussar och annat stort... Lyckligtvis hade vi satt oss i den kombination som trots allt funkar bäst, dvs Martin kör och jag är kartläsare och co-driver, tvärtom funkar också, men en smula sämre. Enligt tjejen på turistinformationen är det mest strand längst norrut, men när vi sniglat och nervat oss upp till Menaggio, som ligger ungefär mitt på, så var klockan mycket och det blev inget av badandet. GPS-en ställde vi på en McDonalds hyggligt nära hotellet, och så fick det vara bra med det. Jag gillar att McDonalds i Italien har en riktig espressomaskin...

Bad fick det istället bli på vår väg norrut dagen efter, en kommunal avgiftsbelagd strand i Campione d'Italia, en liten bit Italien vid Lago di Maggiore. Äntligen lite sandstrand!

Como:

Dom

Mur

Dom från andra hållet

Vid turistinformationen/hamnen

Gå gata upp...

...och gata ner!

-Posted using BlogPress from my iPad

La Bella Vita

Albergo Ristorante La Madonnina i Cantello mellan Varese och Como visade sig vara en skarp kontrast till Hotell Venezia, båda på ett bra sätt. Vi letade initialt boende vid själva Comosjön, men det verkade bli alldeles för dyrt. Även detta är lite i dyraste laget, speciellt som frukosten inte ingår som default, men den är BRA. Rum med två dubbelsängar får vi för 150€/natt, frukosten tar de 8€/person för. Jag vet, för en Boråsare som jag svider det, men frukosten är jättegod och lyxig, vi åt den två morgnar i rad. När vi skulle betala visade det sig att de bara tog betalt för oss vuxna på frukosten, vilket gjorde den ännu lättare att betala, för då blev den definitivt värd sitt pris.

Paret som driver det hela verkar ha ett stort konstintresse och även om mängden barnfamiljer var stort på middagen känns det inte som den primära målgruppen. Huset med reception och restaurang är ett gammalt stenhus med olika klängväxter på fasaden, och på gården är det lummigt åt alla håll. Interiören går dels i en sparsam lite romantisk stil, blandat med modernt och betongigt på exv toaletten. Ägaren berättade att själva huvudbyggnaden var gästgiveri och ställe för att byta hästar sedan 1700-talet, och La Madonnina var den trämadonna som markerade detta och som stod i mitten av korsningen. Sedan 1911 har det varit hotell, och sedan 1951 har det ägts av nuvarande ägarfamilj. Orson Welles har bott här och Benito Mussolinis dotter skall ha tillbringat någon sommar här. Högt och lågt alltså.

Vårt rum finns i det sk annexet, bara tvärs över vägen och ett hus bort. Det verkar ha varit en fabrik eller nåt, stora rymliga trapphus och andra utrymmen. Rummet vi bor i är inrett i fil i modernt industriell stil, två dubbelsängar i vardera änden och dörr och dusch och toalett i mitten. Korridoren utanför är med grå byggplattor och konstverk, och i takbjälkarna lysrör i rött och blått. Veckat innertak i plåt förstärker ytterligare den industriella känslan. Trappan upp är en gammal stentrappa. På taket har de gräs, trädäck och en liten pool (!)

Första kvällen vi kom hit firades det stort bröllop. Andra kvällen firades det tre mindre bröllop. 300 bröllop om året har de, tufft jobb :-) Vår första kväll åt vi på restaurangen, det var mycket gott och efterrätten med jordgubbar och vaniljglass i hembakad rånkorg med en massa pudersocker, var mumsigt värre.

Det enda som gör mig lite fundersam är att en del av innerarbetet verkar vara lite snabbt gjort. Jag hoppas det inte kommer att ge bekymmer i framtiden, för stället är verkligen något extra och värt ett besök om man behöver ett härbärge i de trakterna. Det är till exempel inte alltför långt från Milano.

Bilder: