Valresultaten gick inte åt mitt håll. Alls. Jag är inte glad, men det är vad det är.
Jag är liberal. Jag tror på människans inneboende förmåga att själv fatta sina beslut om sitt eget liv, vare sig det handlar om vårdcentral, yrke eller land att bo i. Och jag tror på att olikheter berikar och utvecklar mig som person och kulturliv och samhället i stort.
Jag inser att det finns personer och livssituationer när samhället måste fånga upp och stötta. Och att den som har resurser bör hjälpa andra. Det kallas att vara medmänniska.
Jag har haft turen att vara född i ett rikt och fredligt land, med trygghetssystem som fungerar tillräckligt bra. Mina föräldrar kom som arbetskraft under 60-talet, de flyttade från små möjligheter till bättre möjligheter. De träffades i Sverige. Hade nationalister fått bestämma då, så hade jag inte funnits nu.
Jag vet att många av mina mer vänsterorienterade vänner anser mig som höger. Javisst, jag hyser mindre tilltro till det allmänna än ni, men inte obefintligt. Jag har även vänner som snarare lutar åt nattväktarstaten, för er är jag vänster.
Jag har en tilltro till fortsatt teknisk utveckling och oroar mig mindre för miljön än mina gröna vänner, men gör en del i det lilla för att belasta mindre.
Jag är jag. Jag är liberal. Min eld tändes i valrörelsen 1991, när Bert och Ian staplade drickabackar och förmedlade en människosyn och världsbild som jag inte kunde begripa. Under många år har elden bara varit på sparlåga. De senaste veckorna har fått den att åter flamma upp.
För frihet, för allas lika värde, för allas rätt att leva fredligt där de vill.
Jag är Liberal.
- Posted using BlogPress from my iPhone
