Pferde und Zeitvertrieb

Med barn som växer kommer och går fritidsintressen av olika slag. Två heltidsarbetande föräldrar ställer krav på god logistisk förmåga, förekomst av socialt nätverk och även viss begränsning av antal kvällsaktiviteter. Två bilar lättar också upp. Åttaåringen har hunnit beta av simskola, med god hjälp från svärföräldrarna, och gymnastikträning. Till hösten blir det återupptagen simskola i annan regi, och hon har vissa önskemål om ridning eller scouter. Och femåringen vill ju förståss också.
Så snart nog börjar flängandet. Så länge barnen inte själva kan ta sig till aktiviteteter måste vi begränsa oss och dem. De kan inte hoppa på allt. Även när de kan transportera sig själva blir det nödvändigt att se till att de orkar med. Själv var jag i tonåren en sån som hade någon aktivitet nästan varje kväll. Roligt, ja, och socialt, men kanske inte helt lyckat för orken och att vänja sig vid att ibland bara inte göra nåt. Men när barnen kommit upp i den åldern får vi väl mer resonera med dem om hur man ska göra, än så länge är de såpass små att vi får se till att inte vardagen blir för tung. Hur tänker ni kring dessa frågor?
Barnens kusin har i många år sysslat med hästar, och vi var på kvällen på hennes hoppträning. Lite kallt och fuktigt i manegen och regn som öste ner utanför, men små nedslag i hästvärlden kanske kan visa hur starkt intresset är, på riktigt. Att haka på släkt och vänner på saker kan ju vara nog så bra som en regelrätt kurs där man binder upp sig på tid och evighet. Eller åtminstone på tolv veckor. På fredag tänkte jag fixa med lite mer häst. Gott så.
Bilder




Samling




Hoppträning, svårfångat på bild...




Fin Pålle!
- Posted using BlogPress from my iPad