Spänningen stiger i familjen. Nerverna utanpå mest hela tiden. Mitt eget behov av tystnad ökar medan behovet hos snart 6-åringen av att låta konstant ökar. Och snart 9-åringen drar sig undan, tjafsar emot, ifrågasätter. Ni hör ju, här är fint... Maken börjar känna lite resfeber nu också. Min nedräkning är nu på timmar...
Mitt i detta surrurrurr och svammelsurium (avsiktlig felstavning) har jag lite svårt att samla tankarna till bloggen. Men min tro är att det blir bättre. Om ett tag.
Bild i morse, -4 eller nåt
Inte kan väl detta kännas bra att lämna ;-)
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar